Det har fått mig att inse att allt innan bara var en prolog, förtexten. Nu är det dags på riktigt och måndagen 6 juli 2015 i Memphis, någonstans i mitten av min dagbok så gav jag mig själv en viktig påminnelse, jag ska inte glömma. Från arkivet i min mapp. Hittade något jag skrev i början av det här året. Ren slump alltså, men jag tror att det var menat för just idag. Här, däremot, vurmar man för att.

Dreams are coming true, standing here with you. Ful amanda med bärgarnplåster 3 3 3 3 3. Imorn är det fredag WIHO. Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig. Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag.

Hej Den här bloggen är så gott som död. Hur mår ni idag? Såklart ni är det. Vet ni vad? DET ÄR INTE JAG! Är dock sad för att jag missade Kalle för första gången. Och imorgon åer jag hem till Sverige. Jag längtar! Norge är dyrt m.