Det har liksom kommit till den där punkten då jag förlorat. Jag har förlorat över mig. Jag vann över mig själv. Det låter som någon slags scizofreni. För jag har ju inte valt detta, samtidigt som det är jag som har spätt på det. Så vem ska jag beskylla? Min svaghet för idiotin att forstätta? Vad jag än skyller på så slutar det alltid med mig. Och om jag ska skylla på mig så har jag ju förlorat ännu en gång. Livet rullar på och jag tar.

Det har fått mig att inse att allt innan bara var en prolog, förtexten. Nu är det dags på riktigt och måndagen 6 juli 2015 i Memphis, någonstans i mitten av min dagbok så gav jag mig själv en viktig påminnelse, jag ska inte glömma. Från arkivet i min mapp. Hittade något jag skrev i början av det här året. Ren slump alltså, men jag tror att det var menat för just idag. Här, däremot, vurmar man för att.

Dreams are coming true, standing here with you. Ful amanda med bärgarnplåster 3 3 3 3 3. Imorn är det fredag WIHO. Varje gång jag ser dig exploderar det nånting inom mig. Det räcker att du ler mot mig så kapitulerar jag.

När man minst anar det så smyger det sig på igen. Den gnagande tomheten som får mig att vilja vända ut och in på mig själv. Vafan är du nånstans, när jag behöver dig? Även om vi aldri.

dock är det så chill och vi har inte en enda lektion än. idag har vi haft rundtur för ettorna och lite lekar och annat som jag inte tycker om. Men jag älskar den! Skolan börjar och det ä.

Även fast det är tungt och jobbigt nu så blir det att försöka bli bättre och komma tillbaka på banan igen, bli frisk, få träna och känna att jag blir allt mer mig själv igen. Men först blir det en eftermiddag i soffan istället för ett andra jobbpass, så kul att jag blivit dålig igen. 12 Februari 2015, KL. 03 Februari 2015, KL. Följ min blogg med Bloglovin.