Hunger is not painful, being fat is. Vi väljer själva vilken värld vi vill leva i, jag valde min att stå i mellan två. När alla veckor, dagar i ens liv - bedöms efter bra eller dåliga perioder. Då det inte finns några gråzoner för man är antingen duktig eller världens jävla sämsta. Alla dagar och alla veckor bedöms efter hur man presterar i sin träning och sin kost - när man aldrig är lagom eller okej, men alltid bäst eller sämst, allt svart eller vitt. Till saken hör att jag varken har tiden eller orken.

Rensat i garderoben - nu till salu. Vi har köpt en ny garderob och jag har rensat som en tok! Många fina plagg som jag tycker om men som jag inte tycker passar mig längre. Alla plagg är i storlek 34-36, xs-s, som jag nu säljer. Randig lång luvtröja från Jenny Hellström. Rosa klänning med blommor från BikBok, storlek S. Svart klänning med rosa rutor, dragkedja på framsidan.

Nu gör jag det en gång för alla! Mitt liv som fetto - dag 1. Har jag verkligen blivit en sån? Först åt jag lunch med familjen, så åt jag choklad. Nyss blev jag sådär hetsig igen - nudlar med tonfisk i olja. Näää, klart vi ska hälla på lite creme fraische, aa på med det bara. Äsch, jag ska nog sticka och brinna. nu går jag ock köper munkar och mullar i mig de! Jo, dä.

En blogg under pseudonym där jag försöker förstå mig på mig själv och bli smal. Är bjuden på våffeltillställning imorgon. Men inte någon superfettig sliskäckelvåffla baserad på vetemjöl och smör med sylt och grädde som täcke. Låt oss fira med en ironisk lyckobild. Jag har aldrig känt mig fetare.

Är det möjligt att ta sig ur detta? Är det någonting jag alltid kommer ångra är det att jag inte tog tag i det och bad om hjälp då när jag tickade kriterierna, även om jag inte visste det. Är det inte sorgligt att man kan må för bra, när man egentligen inte mår bra alls? Jag har aldrig tagit det seriöst med skolkuratorer men kanske när jag börjar studera att jag ska ta tag i det? Kanske är lite stöd bättre än hemligheter och inget stöd alls.

If there s a rocket tie me to it. Från havet blåser en isande, gråkall vind. Det finns ingenting i mig längre - annat än den här håglösa ångesten och detta rigorösa självhat. I ord formuleras det till bloggtexter, dessa jävla digitalt själadöda styggelser som fräter datorskärmen. Helvete vad jag skäms över allting jag skriver. Fy fan, vi skiter i det här. Gråt inte över fysiska smärtor. Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten.