Ung tjej med peppbrist? Det kvinnliga släktet är fortfarande galet kassa på att peppa och agera mentorer åt varandra, tajm för förändring! Vi är bomullet för själen och en oas när det blåser kallt och jävligt. Gästblogga? Det tar hårt de första gångerna, tills man slutar räkna. När man inte orkar notera hur folk pekar på det hela tiden. När jag får syn på en gammal olycklig kärlek på en läktare i globen och blir helt euforisk, och min killkompis börjar skratta och säga är. Som om det vore månadens skämt.

Jag är inte som alla andra, jag är Åsa! Jag står helt ensam mot världen. Förvirrad, förtvivlad och utan ord. Ångesten är min äldsta och trognaste vän. Försvinner den ibland så kommer den strax. Den sliter i min kropp, det gör ont. Det onda är dock bekvämt, hemma. I så många år har ångesten varit min vän. Att leva utan den gör mig vilsen. Men inte lika vilsen som att leva med den. Vart ska man ta vägen när man inte ser. Alla andra verkar se, veta vart de är på väg. Jag famlar sen själv i mörkret.

Är som vanligt, fast annorlunda. 30 personer, grillen tänd, öl och bra musik. Kan det bli annat än en lyckad kväll? Jag försöker inte få in den, jag försöker bara knäcka min rygg! Det kallas inte försprut, det kallas intro. Åh tack, du är en riktig gentlekvinna Chassen. Efter en lång väntan var det äntligen dags för familjen Wernerssons.