Do you want the truth or something beautiful? För vi är så nära nu att vi inte ser det. Jag är redo att dö för att känna att jag lever. Morgonen kommer, jag tror du vet det. Jag är redo att dö för att känna att jag lever. Att det senaste inlägget jag gjorde var den 2 februari 2013, är något som är svårt att undvika att prata om. Att jag kanske gjort er en omedveten tjänst är en annan. ELLER! Är det nu jag skryter om att jag har gjort så inuta helvete jävla mycket viktiga saker? Hur jag har mått? Smällar .

Klockan går sakta, för sakta. Jag borde plugga men det fastar inte varpå jag gav upp. Jag vill ut och springa men kan inte, på grund av mina stackars trasiga fötter. Mönster till stora haremsbyxor är beställt och nu ska jag bara finna en massa fint tyg och en bra symaskin så att jag kan ge mig själv lite utökning i garderoben. Min symaskin befinner sig ju tyvärr 20mil bort för tillfället. Nästa år står Stockholms maraton på mitt schema och tills dess måste jag ha fått upp.

Jag vet inte vad jag pratar om, men jag vet att jag alltid har rätt! Nu var det minsann ett tag sedan jag printade ner mitt vrede här. Kanske för att de inte finns så mycket. Har skola och kurser att läsa det närmaste halvåret också, så det händer något. Så fort man blivit frisk så ska man jobba. Just nu drar bara allt ner mig.

Nu har Rebecka Åhman blivit high-teck. Men men, så jag tänkte att nu när jag har blivit mer hög teknologisk så kanske jag ska bloggs lite mer än en gång om året. Så jag hoppas att det blir så, jag håller tummarna. Följ min blogg med Bloglovin. Nej, jag har inte bloggat som en motherfucker! Det kan.