Näe, skämt å sido så har jag inte haft lust med datorn eller bloggen på mkt lååååång tid. Sist jag skrev så var jag gravid. Har en son nu på snart 10 månader som förgyller min vardag. Han var 51 cm lång och vägde 3440 gram. Han är helt klart det bästa som hänt mig. Vi gifte oss i smyg.

Försöker hitta grejer som är roliga att göra. Såå ha det bra nu.

Ett plus när man kommenterar där är att man slipper slå in kod saken varje gång jag kommenterar. Men nu ska jag lämna den här bloggen. Efter mer än ett år. Så har jag beslutat mig för att lämna blogg.

Ja varför kommer man åter när man har haft ett så långt uppehåll? Vad ska jag säga livet har varit ner och upp och nu tror jag att det finns lite extra energi för att börja skriva igen. Skrattretande jag kommer knappt ihåg hur man gjorde. Det jag har funderat över är vad vill jag skriva om nu? Vad vill jag att mina medmänniskor ska få läsa om? Jag funderar och återkommer. Här har vi haft en grå och mulen dag och kväll och jag gissar att regnet når oss imorgon.

Alla ni som har ruskat misstroget på era skallar och undrat. Vad ska det bli med den där. Nu har jag ett svar. Det tog sex år att komma fram till det. Men dom bästa ostarna mognar långsamt. Det måste vara så här dom känner sig. Dom där som skrivit fjorton romaner och nu har kontrakt på en till. Sen sitter dom där som fåntrattar mitt i natten i Skagen, eller Grekland eller fjällhotellet.

Hate us cause you aint us. Våra åsikter om det mesta runt omkring oss. Kvinnan närmar sej i slow motion o går liksom åt sidorna som en påverkad alkis. YOO nå di wäy to sopimakäT! Vi funderar en stund på om de kan va dolda kameran men bestämmer oss för att svara. Hon stirrar på oss som om vi vore galna o säger sen.