Through anorexia with a quiet heart. Ja, jag hänger fortarande i. Har inte skrivit på nästan hela min behandlingstid av den enkla anledningen. Att det inte fanns någon kraft till det. Jag tar som vanligt gärna emot frågor och försöker svara. Jag har varit drygt 17 veckor på Capio Anorexi Center i Malmö. Fantastiskt ställe! Det med hela mitt hjärta. Jag hade min sista utsluss-dag i fredags, och nu är det månag och jag sitter här alltså själv.

Bipolär, fet och ful. Jag är ful och äcklig. Ska berätta allt någon dag. Jag kanske ska sluta blogga. Satsar på välmåendes just nu. Ska skaffa någon kik så ni kan höra av er. Så har den senaste tiden sett ut. Hej på er finisar! 15 Augusti, kl. Mår så jävla dåligt just nu. Vill bara gråta, skära, dö. VAFAN SKA JAG GÖRA? Imorgon satsar jag åt.

Vad är det som händer? Mitt huvud har gått ur led, och jag vet inte vad som händer. Känner ingenting längre, bryr mig inte ett jävla skit o någonting längre. Är fylld av en likgiltlig känsla, och jag känner mig helt tom. Vill bara gråta, slå och skrika på allt och alla, fast än jag egentligen tycker att gråta är bland det värsta som finns. Vet inte vart jag ska ta vägen efter allt detta. Vad jag borde göra är klart sedan länge, och har väl varit så i snart 2 år. Patetiskt N, så jävla patetiskt.