Jag glömde bort att jag hade den här bloggen. Men mina fina läsare kunde jag inte glömma, så här är jag. Min nya blogg heter bulimianorexi. Hoppas att ni tittar in och att vi kan fortsätta hålla kontakten. Jagskajagskajagska klara mig ur det här och bli tunn. Jag ska få vara nöjd med mig själv. Flickan som aldrig var nöjd.

Andas, människa, andas! Måndag 10 augusti 2015. Jag har ju försökt äta mer senaste tiden. Ångesten är jobbig, särskilt när jag är ensam. Mina ben är så jävla tjocka. Jag fattar inte hur de kan vara det ens? Och en jätteliten bit av låren syntes. Ångrade mig så mycket att jag gick ut så. Hur fan ska jag klara det här? Jag vill inte leva det här livet. Något positivt är att det är fredag idag. Så efter jobbet idag så är det helg. Fan vad skönt! Äntligen få orde.

Vad är det som händer? Mitt huvud har gått ur led, och jag vet inte vad som händer. Känner ingenting längre, bryr mig inte ett jävla skit o någonting längre. Är fylld av en likgiltlig känsla, och jag känner mig helt tom. Vill bara gråta, slå och skrika på allt och alla, fast än jag egentligen tycker att gråta är bland det värsta som finns. Vet inte vart jag ska ta vägen efter allt detta. Vad jag borde göra är klart sedan länge, och har väl varit så i snart 2 år. Patetiskt N, så jävla patetiskt.

INGEN MAT, SKA BLI SMAL. Måndag idag och en ny vecka. Det innebär också att jag äntligen efter veckor av väntan, hinder, dålig mat och ingen träning, äntligen kör igång igen med ny diet och regler! Jag är taggad och kommer ge allt! Då blir det en ordentlig kickstart. Kost- och träningsschema lägger jag ut på bloggen senare idag! Och vilka regler som jag ska följa.

Jag är en flicka som strävar efter att bli tunn som luft. Här på min blogg skriver jag om min dagliga kamp mot kalorierna och kilona. Huvudsaken är att jag är lycklig, på riktigt. Behöver inte svälta mig själv, eller skada mig själv för att bekräfta att jag lever längre. Det känns så jäkla skönt! Trodde verkligen aldrig att jag skulle säga det, men jag känner mig frisk! Allting kan bli bra, det är inte hopplöst.