Gå gärna in och gilla hennes sida för dom senaste nyheterna och aktuella erbjudanden. Lite bilder som togs - - - -.

Vi tar ett gemensamt kliv nu, över till en annan sida. Min blogg byter adress, välkommen dit! Jag låter denna vara kvar, för gamla minnens och ikappläsnings skull. Det var den mest utdraget arrangerade cliff hangern i tv-seriernas historia! När Meredith, som förutspått, kommit tillbaka till sina blårockade vänner i jordelivet kunde jag inte ens förmå mig att känna något, eller ens att bli tagen av stundens och livets allvar.

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö. Inte för att programmen är dåliga, tvärtom. Jag tycker att idéerna bakom. Läst ,sett och hört.

Det betyder att jag kanske kommer tillbaka snart. Jag har pluggat i nästan hela mitt liv - nu gör jag det inte längre. Jag har alltid tränat mycket - nu gör jag det inte längre.

Det råkar vara stenhårda betongväggar på alldeles för många väggar i lägenheten, så det enda som funkar om något ska upp på väggen är slagborr. När vi anföll väggen med slagborren hände nästan ingenting, förutom att det tjutande mullrandet fortplantade sig genom betongen till alla som bodde både nära och långt borta. Han förklarade att han visste hur hoppplös svårforcerade nästan alla väggar är, så han som jobbar i byggbranschen har sett till att förse sig med maskiner av det kraftfulla slaget.

Hjulet snurrar, men hamstern är död. Jo Eh Vi måste prata. Det är sommar och sol. Barnen leker med huggormen i vassen och mormors fottrampade lappskojs serveras snart nere på bryggan under de skyddande parasollen. Det ligger en frän doft i luften av bränd hud. Det är fräkniga farbror Luthwig från Holland. Han flagnar så pass så att det har bildats en liten mur av hudflagnor runt honom där han sitter på trappen utanför utedasset och läser Der Spiegel. Jo, så här är det. Jag har inte tid liksom.

Det här med att vara smart är med andra ord inget som finns med på mitt CV. Jag har en ny kjol. Jag har en ny kjol. Passar bra in här tänkte jag eftersom det snart börjar växa svampar på den här mossiga gamla bloggen.

Egentligen har den slutat för länge sedan, den tillhörde liksom en annan del av mitt liv, en del som inte finns längre. Jag är glad att jag började skriva, bloggandet har gett mig mycket. Jag har genom min blogg halkat in hos en massa andra sköna bloggare, var av vissa jag fortfarande läser regelbundet och såklart kommer att fortsätta med. Och vem vet, kanske jag någon gång startar en ny blogg.