En vision blev till verklighet! Jag har fått den stora äran att bli en av de fasta bloggarna på Duracellmammans. Annikas vision var en träffpunkt där vi alla Mammabloggare kunde samlas och få en gemenskap och den här visionen har hon nu gjort till en verklighet. Jag är otroligt tacksam för att jag får vara en del av det här projektet och det vore väldigt roligt om ni alla väljer att följa mig på den nya bloggen.

Förra årets nyårsafton firade Micke och jag nyår på varsitt håll. Jag firade med syrran som vanligt, och han firade med Daniel och gänget som vanligt. Dock tyckte jag att vi ska fira ihop i fortsättningen, så i år blir med med hans kompisar.

Från och med nu hittar ni mig på thedrowners. Har varit lovligt trött på blogg. Ett bra tag nu och kände att det var time for change. Jag hoppas att ni hänger med i flytten. Jag kan endast mobilblogga pga blogg. Är helt dc och låter mig inte blogga från datorn. Jag kan logga in men sedan ingenting.

En blogg om livet, hjärntumörer och positivt tänkande. När jag inte mår bra, då blir tillvaron så stor. Allt tar jag in på samma gång. det är som att jag inte kan sortera intrycken utan skallen svämmar över av oro. Jag vet att det går över och jag vet att det inte är farligt. Men jag VILL inte må såhär. Jag vill må bra, ha vardagsbekymmer som alla andra och inte vara fast i min egen grubblande skalle. Jag är rädd för att behandlas igen, för att inte få leva som alla andra. Jag är rädd för att dö.

Ja, det är lite pinsamt, men jag lyssnar oupphörligt på den. På något märkligt sätt har jag fortfarande läsare fastän jag inte skrivit på en månad. Man kan bli självgod för mindre. Sen senast har inte särskilt mycket hänt. Jag har övningskört som bara fan samt gjort teoriprov och uppkörning. Det gick tydligen rätt bra, för nu är körkortet mitt.

You could have it all, My empire of dirt! Anledningen till att jag inte uppdaterar just nu;. Jag mår psykiskt så jävla dåligt så jag inte vill leva! Jag har depressioner och ångest non stop, ångestattacker varje dag då jag bara ligger å skakar å spyr. Så nu blir det psykologer och doktorn en vända igen för att försöka få utskrivet lugnande och antidepressiva.

Vi gör ett nytt försök, en sista gång. Då jag nyligen insåg att största delen av mitt framtida liv kommer bestå av två eller möjligen tre saker nämligen skriva, läsa och tycka en jävla massa om olika saker, bestämde jag mig för att börja skriva här igen. Jag kommer som vanligt fortsätta skriva om saker jag tycker är relevant d. inte om att jag går till biblioteket, super mig full, åker tåg eller vad det nu kan vara? Löjligt jue, att jag ens gjorde mig besvär att försöka. Började på ett litet längre p.