Här sitter vi och sysslar med hemligheter. Ni glömmer väl inte att tjejen ovan numera bloggar här. Sad songs for dirty lovers. The Thrill of the New. Det här är ingen blogg. Music is my imaginary friend.

Det måste finnas något fint, och det gör det. Follow me, everything is alright. För att hålla isär saker kommer jag under min USA-vistelse blogga på annan adress. Snälla, följ med mig till andra sidan Atlanten. Det är mest för att jag inte vill hänvisa mina föräldrar till den här bloggen. Snow can wait, I forgot my mittens.

I helgen var jag i Stockholms skärgård. En vän har ett sommarstäle där, och vi var ett gäng från gymnasiet som var där och myste. Det var en intensiv helg. Dels påmindes jag än en gång om att sådana vänskapsband som vi knöt under Dilletiden kommer man aldrig att knyta igen. Vi levde så nära varann att vi är evigt ihopsynkade. Hur töntigt det än kan låta. Vi har liksom växt runt varandras egenheter. Som fjällbjörkar på sten, typ.

Hej mina babes, jag har flyttat till drickerte. Onsdag, januari 26, 2011. Om man tycker om gitarrer och är ledsen så måste man tycka om Bright Eyes. Nej, skojade bara, som vi redan lärt oss måste man ingenting. Men av alla jag vet som gillar gitarrpop finns det ingen som dissar Conor Oberst. Han har så att säga ett gott anseende i mina kretsar. Okej Vi tar det en gång till.

Gillar du Pop, Indie Pop, Alternativ-Rock och liknande musik? Det gör jag också. Them drummachines aint got no soul. Gör låtar beordrar kroppen att dansa. Från nya plattan Devils Music. Imorgon får Lund finbesök från Göteborg. Igår for jag runt på - passande nog - min cykel och tapetserade Lund med Bye Bye Bicycle. Imorgon kommer nämligen dessa göteborgsgossar till Blekingska.

Hur dricker man egentligen te i Louisiana? En inspirerande sak att tänka på är George Orwells död. Han rökte som en skorsten, fick tuberkulos och dog ett år efter att han avslutade. 46 år gammal var han då. Ett år är inte ens tillräckigt lång tid för att en bok ska hinna komma ut, för tusan! Eller F. Scott Fitzgerald, den gamle alkisen. Han hade också en släng av tuberkulos, vad det verkar, men han dog av en hjärtattack. Han hade troligtvis många romaner kvar i sig. Det duger inte åt mig.

Och livet såg ut som ett tåg. Hej kittens, jag åker tåg. Steg upp efter tio någon gång. Sprängfylld blåsa eftersom jag drack en hel kanna te igår kväll. Skizzer ur en fren dagbok II.

Jag ser mig själv i en stulen spegel. Om bara du också kunde se mig. Den här bloggen har så få besökare numer. Och det är väl inte så konstigt. Jag skriver så sällan här. Och även om det var mycket tonårsångest i den här bloggens första levnadsår,. Så var jag också ganska rolig. Nu blir det mest att en skriver här när det är plågsamt,. Eller när en har ålderdomliga reflektioner och funderingar. Sedan har ju mycket i den här bloggen senaste året varit diffust. Det är inte mycket klarspråk.