To Live Until We Say Goodbye. Jag har inte bestämt om jag ska fortsätta eller ej, och OM jag skulle välja fortsätta, så vet jag inte i vilken utsträckning det skulle bli. Hur som helst; jag lever, jag mår bra och livet knallar på. And if I lose my way. Cause I can make a change.

En resa i tid och rum, vem blir jag nu. Sista terminen har innehållit gynekologi, obstetrik med Att lära sig om kirurgi på kvinnor, gynekologisk cancer och allt som hör till graviditet och förlossning. Vi kandisar har fått gå med barnmorskor och förlossningsjourer. Jättekul och förmånligt att få vara med när små barn kommer till världen. AT fick jag inte i första sökningen.

Du välkommen att hjälpa till genom att skicka länkar, dokument och förslag eller genom att vara med och arbeta och driva sidan. se där det står vad du vill göra och vad du kan så hörs vi! Omega WordPress Theme by ThemeHall.

Lite bitterljuvt att våren kom just denna måndag. Sova kunde jag ju drömma om i detta väder. Och vet jag kommer sova som en stock imorgon då solen skiner. Men jag ä r glad att våren kom idag. Jag har varit på en promenad. Lite news från tha old job. Jag går igång på det här. 8212;- alltså, det är för lång tid. Jag bor i min väska.

Mitt liv som ST-läkare på väg mot specialistkompetens. Barn, ST och flytt. Nu ska jag återgå till att njuta av min bebis, julhelgen och den goda maten. I fortsättningen ska jag försöka bättra mig när det gäller uppdateringen på bloggen. Måndag, december 29, 2014. Psykiatriplaceringen är avslutad sedan en tid. Jag hann med att vara både på avdelning, akuten, öppenvård.

Jag vet inte riktigt hur det gick för mig, men får jag en omtenta så är det så och det känns faktiskt inte så hemskt. Förutom att behöva åka tillbaks till Oslo 5 dagar tidigare än beräknat.

Bloggen har utvecklat sig likt en progredierande minneslucka. Här bjuder jag i alla fall på en ögonblicksbild med fina vänner. Glad sommar! Upplagd av Little Miss Splendid. Glamour to the max! Upplagd av Little Miss Splendid.

Mina första steg ut i drömyrket och tankar och känslor däromkring. Att det ska vara så svårt. Inte kan det vara så dåliga rutiner för att ta emot randande läkare överallt. Till på köpet fanns det en annan randande ST-läkare som gled in på ett bananskal och nöp många bra tillfällen till lärande framför näsan på mig. Det är en sån dag idag. Jag brukar tala mig varm för människan bakom patienten, relationen, helheten.

Hon hade väntat länge på det här. Hon vill inte lyssna på det jag har att säga. Hon vill inte se allvaret i min blick. Hon får en remiss i handen. Vad är det här? Jag försöker förklara. Förklara utan att oroa alltför mycket. Förklara varför jag skriver den där remissen utan att vara pessimistisk. Senare samma kväll är leendet borta. Ibland hatar jag att ha rätt.

En låt som får mig att minnas så mycket. Louise jag älskar dig 3. TV, Film and Musik. Vad vill jag bli? Vad är det jag vill göra av mitt liv? Vad vill jag bli? Det är ett år kvar. Eller nej inte det heller för om ett år då är det avgjort. Då är mina betyg satta valen gjorda och svaren komna.