Känslor, känslor, känslor. Nu har vi kommit hem från vår utlandsresa. Vi hade det jättebra med mycket sol och värme. Och det bästa av allt, jag lyckades till stor del koppla bort tankarna kring barnlösheten och levde där och då. Trodde att resan skulle fylla på min energi och ork men så blev det tyvärr inte. Snart semester och mer väntan. Lilla jag och min längtan.

I och med diagnos PCOS och därmed ofrivillig barnlöshet. Äntligen har resan mot bäbis börjat! Ett gift par i 30-årsåldern som har en önskan, en önskan om att bilda familj. I och med diagnos PCOS och därmed ofrivillig barnlöshet. Äntligen har resan mot bäbis börjat! Läkaren hittade inget i livmodern.

Jag har bestämt mig för att det här inte blir någon mammablogg. Jag har startat en privat och ickeanonym blogg istället. Däremot låter jag bloggen ligga kvar, för jag vet hur viktigt det är att som ofrivilligt barnlös hitta såna här bloggar och bli påmind om att det kan gå! Trots PCO och andra hinder så finns det solskenshistorier. Jag vill vara en sådan. Snälla läsare för att ni följt mig under den här resan! Ni ställde upp på alla sätt, inte bar.