I veckan är det prao på Quality Hotel i frukosten, heheh. Man får typ plocka disk, duka och hjälpa till med att skära grönsaker. Idag är första dagen på kanske en månad som är helt ren från sport och läxor, UNDERBART! Skrivet av den dära.

Be Sexy - Just do it. The only way to finish, is to start. Semester är nog det bästa som finns. Ledighet och fint väder slår det mesta! Semester för mig står lite som en liten frihets-resa. Jag åker alltid bort någonstans från Stockholm där jag verkligen trivs. Jag är med vänner, nära och kära och jag är alltid GLAD. Det är härligt, helt underbart! Här är jag igen. Jag har haft det till och från, allt från otroligt bra stunder till de allra värsta. Vad gör jag idag då? Jo jag mår bättre.

Du har alltid backat mig, jag kommer alltid tacka dig. När jag sade att jag aldrig skulle svika dig så menade jag det. Jag förstår att du blev osäker när alla dina andra vänner vände dig ryggen men jag skulle aldrig göra så. Jag vet att även bra människor gör dåliga saker ibland och tar dåliga beslut när man känner att man förlorat allt och inte kan sjunka längre. Jag behöver ett livstecken, veta att du är okej. Tror du att även jag svek? Hur har du det? .

Du borde ha en sysselsättning. Rädd för alla konsekvenser sådana försök haft förut. Rädd för vad hösten har med sig. Men om du får drömma fritt, vad kan du tänkas trivas med? Du borde äta ångestdämpande medicin. När jag till slut tittar upp är det med sammanbitna läppar och tom blick. Det finns så mycket man inte ska säga.

Hur bra blir inte det liksom! Ja, jag vet att jag är tant, men må så vara, jag trivs med den sortens musik. Så var vi hemma igen! Skönt men samtidigt skrämmande. Så himla himla kul! .

Har småsupit lite på eftermiddagen och slog på lite hårdare växel till kvällen. Drack fem cider under middagen och kör hårt nu efter. Tuggade 36mg concerta just for funsies. Detta inlägg postades i ADHD.

If there s a rocket tie me to it. Från havet blåser en isande, gråkall vind. Det finns ingenting i mig längre - annat än den här håglösa ångesten och detta rigorösa självhat. I ord formuleras det till bloggtexter, dessa jävla digitalt själadöda styggelser som fräter datorskärmen. Helvete vad jag skäms över allting jag skriver. Fy fan, vi skiter i det här. Gråt inte över fysiska smärtor. Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten.

Jag vill passa på att säga TACK! Till er fina människor där ute som lämnat ert stöd i min blogg. Ni har hjälpt mig! Det låter lite som ett avsked. Och det kanske det är, för just nu känner jag att den här bloggen har fyllt sitt syfte. Inte lika effektfullt som att bränna gamla dagböcker för att gå vidare.

Dammar av och byter ut. Byter blogg och börjar om. IFall någon undrar eller så. Hej, kommer ni ihåg mig? Hej Jag har inte vart inne på ett tag igen nu. Stänger in allt inom mig istället, vilket inte är så bra. Det har bara blivit så dock. Bränt en hel del kalorier, men eftersom jag tryckte i mig hur mkt som helst igår bla en stor påse nötter så gör det nog varken till eller ifrån. Kommer bli bråk med mamma och pappa dock.